MENY
8 februari 2020
Lera och vildsvin! Det skulle det vara gott om i skogarna kring Tjörnarp! Jag är inte rädd varken för det ena eller det andra så jag vågade mig på att anmäla mig! Det fanns 4 distanser att välja på; 50km, 100km, 50miles och 100miles! Eftersom detta var tänkt mest som träning och ett långpass inför min 100miles-debut i april så valde jag knattedistansen! 50km! Inte jättelångt men tillräckligt långt för att det ska vara svårt att göra det på egen hand hemma! Detta var verkligen ett perfekt sätt att få till ett långpass! En strategi jag kommer att använda mig av fler gånger!
Nå men över till det väsentliga! Jag åkte till Höör på fredagen och på kvällen var det framdukat pastabuffe’ på hotellet! Träffade en massa trevliga ultralöpare (inte så konstigt, ALLA ultralöpare jag träffat hittills har varit trevliga!) men det var fyra som jag pratade mest med! Verkligen genuint underbara människor!
Lördag morgon och efter frukost drog vi mot Tjörnarp! Fick lite information inför starten, bl.a sa tävlingsledaren till en extra gång att 50km löparna fick vara lite uppmärksamma inför målgång, vi skulle under en viadukt och vidare mot Församlingshemmet där målet var placerat. Kände en liten oroskänsla där, jag fattade inte riktigt var det var vi skulle springa men strunt samma, det löser sig nog tänkte jag!
09.00 var vi iväg och det kändes toppen från första steget! Solen sken, jag hade precis lagom med kläder på mig och vi var på väg ut i skogen! Det blir inte så mycket bättre!
Vi tuffade på, jag höll ett perfekt lagom lugnt tempo! Detta var ju ett träningspass och jag hade inte tänkt ta ut mig fullständigt! Samtalade och sällskapade med olika människor i omgångar och hade det allmänt trevligt!
Några vildsvin såg jag inte till men lera var det en hel del fast inte SÅ fasligt mycket ändå. Vissa partier var förvisso värre än andra! Fick veta av sådana som sprungit tidigare år att 2017 var det så mycket vatten vid "kohagen" att man fick vada fram med vatten upp till låren! Hmmmm! Inte lockande!
Första energistationen kom efter 11km, tog ett snabbt stopp- några saltgurkor och fyllde på min flaska med sportdryck och sen iväg igen!
Vi fortsätter på stigar, genom underbar skog och över rötter! Över stenar och genom vatten och genom lera! Över stockar och över ännu mera stenar och genom snår! Ibland på grusväg och lite asfalt! Bajskorv för grusväg och asfalt!
Andra energistopp efter 19 km och ungefär samma upplägg som förra stoppet!
Vidare drar jag och en nyvunnen kamrat och nu är vi framme vid ett vägval! Ska vi ta åt vänster och 50/100miles eller till höger och 50/100km? Samma siffror men ack så stor skillnad!
Vi drar mot höger och fortsätter på fortfarande pigga ben! Snart kommer vi fram till den beryktade kohagen! Hagen där de vadat upp till låren för ett par år sedan! Så dock inte idag men fasen vad det var lerigt ändå! Lera blandat med kobajs! Känn på den! Nej det ville man såklart inte så det gällde att koncentrera sig på vart fötterna placerades så ingen halkolycka skulle inträffa just där!
Vid 31km kom jag ikapp en kille som hade det tufft! Det både hördes och syntes! Han grymtade lidande för varje stapplande steg! Är du okej undrade jag! På nästan obegriplig danska talade han om att han var väldigt sugen på fika och undrade när nästa energistation skulle komma! Om 8km sa jag för det hade jag läst någonstans att nästa station var vid 39km! Åhh herregud utbrast dansken chockat, jag tror jag dör!
Jag skyndade mig därifrån för jag orkade inte riktigt koncentrera mig på bred danska just då! Inte skulle jag orka återuppliva någon heller! Döm om min förvåning och skam när nästa station dyker upp redan vid 34km! Fick så dåligt samvete över att jag nästan dödat dansken genom mina ord!
Såg honom stappla in i depån precis innan jag skulle sticka iväg och skyndade mig fram och bad om ursäkt! Ingen fara alls sa dansken, lycklig som ett barn!! Puhhh 😅
Nu var det bara ca 15 km kvar och benen började bli lite slitna och lite stela, dock inte särskilt onda! Humöret var på topp! Var lite förvånad faktiskt, brukar bli lite låg ungefär vid 30-35km men inte idag! Varken då eller senare! Delar med mig av mitt goda humör! Försöker ge mod åt dem som har det tungt, peppar, tröstar!
Det är ganska blött på sina ställen! Det är omöjligt att undvika all lera och allt vatten nu! Men vad fasen, lite dyngsura fötter har väl ingen dött av?
Vid 40km ligger den sista stationen och nu jäklar är det bara 1 mil kvar och det är bara att stå på! Fasen mina ben är starka! Jag kommer ifatt en efter en, passerar många. Många går men jag springer! Både uppför och nerför och genom lera! Som jag älskar att springa trail!
Springer förbi så många, tappar räkningen! Känner mig stark! Grym! Och nu jäklar närmar sig viadukten! Där vi skulle vara uppmärksamma! Jag är så uppmärksam! Jag är ensam nu, jag kan inte fråga om vägen efter viadukten! Höger eller vänster! Det känns som att vänster är rätt! Jag springer ditåt! Men det finns inga gula snitslar! Det har det ju funnits hela tiden! Men inte nu! Äsch, de tänker väl att folk fattar att de ska springa här! Tänker jag! Och fortsätter! Hmmm, det är verkligen inget folk här! Vart är alla? Jag fortsätter! Och tänker att så fort jag får se någon så ska jag fråga om jag springer åt rätt håll! Eller åt fel!
Jag möter ett promenerande par! Om jag ska till församlingshemmet så springer jag åt fel håll va? Frågar jag! Japp, det stämmer! Församlingshemmet ligger 1km åt andra hållet säger paret! Helvete! Jag vänder! Springer som den idiot jag är! Blir så trött och sur på mig själv! Ser framför mig hur alla jag sprungit om den senaste kvarten kommer att vara före mig i mål! Fy! Inte för att det spelar så stor roll! Men ändå!
Nu närmar jag mig målet! Vad folk det är! Överallt! Se där ja! Jag är ett sådant pucko som inte fattade att jag sprang fel!!
Nå, över mållinjen kommer jag till slut och trots att jag sumpade ungefär 15 minuter och ca 20 placeringar på misstaget är jag ändå ganska nöjd! Över mina ben! Över mitt psyke! Över hela mig! Jag är så jävla nöjd med hela mig! Minus mitt lokalsinne!
Vilket fantastiskt lopp! Precis såna här lopp som jag älskar! Suveränt anordnat! Fantastiska funktionärer och fantastisk publik! För att inte tala om medlöparna! Och skogen! All kärlek till skogen! All kärlek till Tjörnarparparen ultra Trail! Vi lär ses igen!
0