ultraspringela.blogg.se

Här kommer en liten RR från Skövde Ultra 3h

Judith skulle alltså göra debut på ett tidslopp! Den egentliga anledningen till att vi åkte till Skövde för att springa ett 3h-lopp var för att Judith har lärt känna en jättegullig tjej över nätet och denna tjej bor i Skövde! Judith har pratat  länge om att hon vill åka och hälsa på och när jag såg att det skulle gå tidslopp just i Skövde tyckte jag det var ett bra tillfälle att anmäla oss! 

Sagt och gjort, vi anlände till Skövde i fredags och vi bodde på ett hotell som låg väldigt nära starten! Hotellpersonalen nästan garanterade att vi skulle hitta dit (men de blev lite tveksamma när jag berättade att jag sprungit vilse på ett elljusspår en gång 😉).

Nå det blev lördag morgon och efter frukost knallade vi bort mot starten. Redan innan vi lämnat hotellet träffade vi gamla bekanta från tidigare lopp! Den där härliga loppkänslan började infinna sig, kärleken, tillhörigheten, gemenskapen! Att få dela allt detta med Judith kändes fantastiskt!

Judith har ju sprungit med mig ibland, några lopp har vi sprungit tillsammans och lite har vi tränat ihop. Judiths längsta distans var 5 km och när vi pratade om målsättningen med loppet enades vi om att först och främst skulle vi ha roligt, vi skulle springa, vi skulle gå men ffa skulle vi äta chips och godis vid energibordet vid varvning! 

Kändes allt bra skulle vi försöka vara på banan i alla tre timmar men kändes det inte bra eller vi blev trötta skulle vi sätta oss och vila! Judith hade dock ett distansmål också och det var att klara 10km! Sagt och gjort, vi siktade mot 10km! 

Startskottet ljöd och vi var igång! Vi föll snabbt in i ett mysigt tempo där vi kunde springa och prata och ha det allmänt mysigt! Judith rönte stor uppmärksamhet! Redan från start fick hon mycket uppmuntrande hejarop både från funktionärer, publik och medlöpare! 

Vid varje varvning åt vi godis och drack coca cola! Hur mysigt som helst! Vi sprang och hittade på namn till våra medlöpare alltifrån bästa peppmannen, snabba tjejen, kalsongmannen (han hade genomskinliga överdragsbyxor 🙈), snälla tjejerna (Annica och Maria), gamla farbrorn, snyggbyxan, rosa jackan, neongula mössan 1 och 2, gulliga Gisela osv. Vi hade makalöst roligt! 

Efter 1 timma och 20 minuter nådde vi 10km! 

Ska vi sätta oss och äta godis resten av tiden nu undrade jag? Målet var ju uppnått! Är du inte klok undrade Judith?! Såklart vi inte ska! Det här är så himla roligt, det roligaste lopp jag har sprungit sa Judith! Tidslopp är nog min grej funderade hon! Nästa år vill jag att vi springer 6h sa hon bestämt (man kunde välja mellan 1h/3h/6h) Förstår ni hur jag mös inombords, fantastisk roligt att hon gillade det så mycket!

 Allt eftersom varv lades till varv så blev alla som hejade på Judith alltmer imponerande! Man hörde respekt i rösten när de öste beröm över henne! Judith var stolt som en tupp! Jag också!

10km blev till 15 km och jag insåg att om vi höll ungefär liknande tempo som fram till nu skulle vi klara 20 km! 2 mil! Jag tvekade dock över huruvida jag skulle tala om det för Judith eller inte! Jag visste att skulle jag säga det skulle hon vilja klara det och skulle vi då inte klara det vill jag ju inte riskera att hon skulle bli besviken liksom! Hennes prestation var ju enastående ändå! Dessutom började hon bli trött i benen! Hon började få lite ont i foten också! Jag sprang och funderade ett tag men bestämde mig sen för att säga det! Att kör vi på ungefär i detta tempo har vi chans att klara 2 mil!

Naturligtvis blev Judith eld och lågor! 2 mil skulle vi klara och därmed basta! Hon beslutade att from nu skulle vi inte äta någon mer godis eller dricka någon mer cola för nu hade vi varken tid att gå på toa eller stanna öht! Puhhhh! 

Nu var Judiths ben riktigt trötta! Och ömma! Hon sa att några 6h kommer jag nog inte att orka nästa år 😅 Jag höll lite koll på klockan, vi skulle klara 20km med marginal! Efter 2.40 pep klockan till för 20km men vi visste att den officiella längdmätningen inte synkade med vår så vi körde på! Fasen vad vi körde! Judith sa att hon var så trött att hon ville gråta, men stanna? Nej det skulle hon inte! Tvärt om! Sista 5 min spurtar vi mamma sa hon! Detta ändrades sedan till de sista 3 minutrarna och jäklar- då sprang vi allt vad vi kunde!

Vi lyssnade efter stoppsignalen som skulle betyda att de 3 timmarna var över och då fick vi stanna och vänta tills det kom funktionärer som mätte upp de sista metrarna efter senaste varvningen! Inga meter får gå till spillo!

Skottet ljöd och i samma sekund kastade sig Judith ner på gräset bredvid! Så trött, så helt slutkörd men så fantastiskt nöjd! 

På banan sprang 6 timmarslöparna vidare! Jag överdriver inte om jag säger att 95% av alla som sprang förbi tog sig tid att hylla Judith och hennes insats! Tom hon som vann damklassen på 6h stannade till och talade om hur imponerad hon var av Judiths löpning! Stort!

En äldre man stannade, gick fram till Judith (som då hade satt sig upp) och höjde handen i en high five 😍 Han frågade efter Judiths ålder; 11 år snart sa hon. Du, då det är några år mellan oss sa han- jag är 77 år (eller om det var 74). Så underbart, så fantastiskt att alla förenas och delar detta underbara med löpningen! Ung som gammal, alla kan vara med! Jag önskar att jag hunnit ta en bild på deras high five- den berörde mig på djupet! 

Nå, våra sista metrar blev räknade och vi gick tillbaka till starten! Min GPS-klocka visade på 22.89km och den officiella tiden (om man springer innerspår hela tiden) landade på 22.01km Otroligt! 

Medaljer delades ut och lite rejält med godis intogs! Därefter dusch och sedan hem till Judith vän och hennes familj där vi fick mat och trevligt sällskap! En fantastisk avslutning på en fantastisk helg ❤️